Demokratiska processer, inte demokratiska beslut

Posted on

Jag har under mina yrkesverksamma år testat ett antal olika branscher och bolag. Inget är det andra likt. Men jag har lärt mig mycket om hur jag ser på demokrati på en arbetsplats. Jag anser att bästa formen för att skapa intern samsyn och stringens är att säkerställa hela organisationens delaktighet inför beslutsfattande. På detta sätt reduceras oklarheter och man får alla medarbetare med ”på tåget” i ett tidigt skede. Detta genererar färre oanade, informativa bombnedslag, och skapar istället en bättre förståelse för och relation till medarbetarna.

 

Detta betyder dock inte att alla bör vara med i alla beslut som tas. Tvärtom. Det är skillnad på demokratiska processer och demokratiska beslut. Processen syftar till att fånga så många tankar, synpunkter och idéer som möjligt, vilket i sin tur utgör ett bra underlag till de utsedda att delta i själva beslutsfattandet. Var tydlig med varför du frågar organisationen om deras åsikt, och förklara på vilket sätt du tänker använda dig av deras input.

Jag har sett så många bra sätt att samla tankar och idéer från medarbetare med hjälp av olika metoder – medarbetarundersökningar, digitala enkäter, retros, feedbackforum, brainstormings, temp checks osv. Men de är bara av värde om man tydligt definierat och kommunicerat dess syfte, samt om resultat återkopplas.

Jag lever efter devisen ”alla är ansvariga = ingen är ansvarig”. Jag tror till syvende och sist att någon (eller några) måste kunna stå bakom de beslut som fattas. Det kommer alltid att finnas oenigheter, och som ledare måste man vara medveten om att man kanske inte kan få alla att vara positiva till alla beslut som tas. Men de måste ändå fattas. Ibland slutar det med att en medarbetare väljer att lämna organisationen. Och so be it. Det är bara ett tydligt tecken på att företagets visioner och mål inte överensstämde med medarbetarens – d.v.s. man var ändå inte en bra matchning.

Till detta hör också att ledningsgruppens enade front är A och O. Jag har alltför många gånger sett exempel på när enskilda individer i en ledningsgrupp väljer att lyfta och framhäva egna perspektiv före de beslut som har fattats. ”Jag är en stark individ med hög integritet” har det hetat. Jag anser dessvärre att detta bara leder till förvirring och otrygghet hos medarbetarna. Vem ska jag lita på? Vad är det som gäller?