Säg att jag är betydelsefull

Posted on

Lillasyster som jag är tycker jag om att göra tvärtom och bryta mönster. Jag har alltid uppfattats som envis, busig och social. Men jag har blivit älskad som den individualist jag är, vilket gett mig en trygg självkänsla.

Sedan barnsben har jag tillåtits vara mig själv och gå min egen väg. Visst var jag familjens minirebell som ville göra revolt då och då. (Till min systers stora förtret) var det för mig ofta viktigare att få min röst hörd än att få min sak igenom. För att slippa lyda auktoriteter har jag ofta tagit onödiga fighter som hade kunnat undvikas med en liten vit lögn.

När storasyster valde en yrkesroll trygg och känd för mina föräldrar, valde jag istället något nytt, kreativt och outforskat. Kommunikation och marknadsföring.

”Du kan inte vara älskad av alla, då är du ingen.”

Så sade en klok kvinnlig chef vid namn Tanja Kisker till mig en gång i tiden. Detta citat har etsat sig fast och i många lägen fått mig att våga vara mig själv. Och att vara mig själv har inte alltid gynnat mig i situationen — men helt klart i långa loppet.

Sommaren 2016 gick jag min första UGL (Försvarshögskolans ledarskapsutbildning “Utveckling av Grupp och Ledare”). En intensiv vecka för att ge en ökad medvetenhet om hur ledare och medarbetare påverkar och påverkas av varandra, vilka konsekvenser detta får i gruppsammanhang och på detta sätt ge förutsättningar att utveckla egna grupper till att bli mer produktiva genom bättre samarbete.

Första övningen handlade om att lista personliga “svagheter att förändra”. Där listade jag utan tvekan det faktum att jag lätt blir emotionell i alla typer av sammanhang. Tårar rinner ofta av såväl glädje och sympati som av sorg och frustration. Så galet jobbigt och oprofessionellt…tänkte jag i början av veckan. Men en av de främsta insikterna jag tog med mig från utbildningen var just att inte försöka förändra detta beteende. Att våga visa upp känslor är att vara sann mot mig själv. Dessutom visade utvärderingen att denna egenskap också skapar förtroende och trygghet i gruppen.

En annan insikt som jag tagit med mig är vikten av att känna mig betydelsefull — såväl privat som på jobbet. I Will Schutz FIRO-teori beskrivs individen kopplat till Tillhörighet, Kontroll och Öppenhet, där de olika nivåerna innebär:

  • Tillhörighetsfasen: Individens beteende drivs av hur betydelsefulla andra är för en själv och hur betydelsefull individen upplever sig vara för andra; individen vill vara lagom betydelsefulla för andra och vill att de ska vara lagom betydelsefulla för denne.
  • Kontrollfasen: Hur kompetent (omdömesgill, kapabel, kunnig etc) individen upplever vår omgivning och hur kompetent individen upplever sig vara i omvärldens ögon, driver individens beteende i kontroll; t.ex. villigheten att delegera uppgifter till andra och hur villigheten att själva ta på oss ansvar.
  • Öppenhetsfasen: Hur mycket individen tycker om andra och hur mycket individen upplever att andra tycker om honom/henne, påverkar hur mycket individen vill dela med sig av sina innersta tankar och känslor samt hur mycket individen vill lyssna till andras innersta tankar och känslor.

FIRO säger att individen (precis som Svensson) strävar efter att vara lagom; lagom betydelsefull, lagom kompetent och lagom omtyckt. Men vanligt är att man lägger mer vikt vid det ena eller andra.

Det finns också rädslor kopplade till FIRO. Rädslan i Tillhörighetsfasen är att bli ignorerad, i Kontrollfasen att bli förödmjukad och i Öppenhetsfasen att bli bortstött. Grundrädslan är att inte kunna hantera en viss situation. När man (omedvetet) drivs av någon av ovanstående rädslor används olika strategier för att undvika de känslor som inte är önskvärda, och man har olika försvar för att undvika oönskade känslor. Oavsett strategi är konsekvensen att man blir rigid.

Och så är det också för lillasyster Bomberg. Jag vill bli sedd för mina handlingar. Jag vill göra skillnad. Jag vill vara betydelsefull.